Kände mig som Lottas på Bråkmakargatans pappa idag när jag kom gåendes på vår väg med Es cykel som tillbringat vintern i båthuset. Nu ska här cyklas!
Jag minns själv vilken big deal det var att få ta ut cykeln på våren. Mina föräldrar var hårdare än en del andras och ville vänta till all snö var borta - vilket vållade mig e n o r m frustration förstås. Nu kan jag ju förstå dem- detta var ju före cykelhjälmarnas tid.
Annars är jag jättenöjd över kläderna jag beställde från Tallisime. Behövde inte ens fålla byxorna.
Har idag varit med svägernskan på Ikea igen (vågar knappt säga det för det är 4e gången sen de öppnade som jag är dit) och fortsatt fyndandet till huset, mera galgar, mer förvaring, badrumsskåp, lampor, sängdel till Es rum som saknades förra gången, mm. Var helt slut när vi kom ut. Hur kan det vara så ansträngande att gå på Ikea i 5 timmar?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar