En bok att inspireras av

Jag har tenta imorgon så varför sitter jag här... det är konstigt hur mycket annat man får för sig att göra när man sitter och tentapluggar. Tom rensa avloppet kan verka lockande.

Nå- jag ska berätta om en bra bok jag lånade på biblo och läste ut rätt fort: Normal och Fin av Caroline Eriksson. I boken tar hon upp viktminsktningens avigsidor dvs att gå ner i vikt för skönhets skull och hur strävan att hålla oss vackra inte gjort någon direkt lyckligare. Hur vi tror att bara jag går ner de där kilona så kommer jag att må bättre och alla mina problem kommer att upphöra.
Det var mycket i boken som fick mig att tänka till även om hon inte presenterade nya revolutionerande rön eller så. Det var bara så bra skrivet och det fick mig att tänka till..... jag är alltså snart 36 år och har varit missnöjd med min kropp sen jag var....14. Då hade jag kanske 3 kilo att vara missnöjd med medans det nu efter att ha fött 2 barn och slutat röka ( och ett stort intag av god mat och dryck) blivit avsevärt flera kilo som jag fortfarande anser är för känsligt att nämna för någon.... men iaf... boken fick mig att förstå att även om jag med viktväktarnas hjälp lyckats ta mej ner några kilon så är de ju snabbt tillbaka igen eftersom jag inte kan hålla min nya livsstil särskillt länge.
Jag har gått ner i omgångar och varit så fin men opps så börjar jag äta normalt igen (normalt för mig alltså) och så kommer kilona tillbaka. Jag kanske borde inse att jag inte kommer att förbli smal med viktväktarna... jag vet att övervikt inte är nyttigt men denna jojobantning är det ju inte heller!

Så nu har jag gömt undan mina viktväktarrecept och lovat mina fettceller att de inte kommer att få svälta en enda gång till. Nu ska jag försöka tänka annorlunda på min kropp och mitt utseende framöver. Det går inte över en natt men såsmåningom när jag accepterat mig själv och slutat se maten som en fiende så kanske det naturligt blir så att motion kan bli nått lustfyllt, som jag gör för att jag VILL det och när jag får välja fritt av allt man kan äta så kanske man kan tacka nej till en kaka för att man helt enkelt känner sig nöjd.
Som det är nu så har mat varit infekterat med dåligt samvete och skamkänslor så tom den mat som man får och ska äta varje dag har fått mig att må dåligt.
Och så ska jag sluta se med jämförande ögon på alla snygga smala människor som det vimlar av i tv och tidningar.... jag kan inte bli yngre hursomhelst och att jämföra sig med 20 åringar är lite väl...ointelligent...
Och se på dagens Tv utbud, kolla in MTV.... inte vill man att ens barn ska se så mycket på den kanalen föränn de har en helt normal kroppsuppfattning(!) Alla kvinnliga artister är superläckra, smala och med minimala kläder på sig medans killarna är fullt påklädda. Varför är det så? Måste tex Shaqira stå och jucka i hela videon? Hon har ju jävligt bra röst och en bra låt- räcker det inte längre?
Näe- som mor till 2 döttrar är det dags att jag tar ett steg bort från det sjuka skönhetsidealen och skaffar mig en normal inställning till mat och motion. Ja det lät väl bra?!? Jag lovar att jag ska försöka att inte bli tjockare men det är allt... och jag älskar att handla kläder och göra mig fin så det kommer jag inte att sluta med men de i min närhet som väntar sig att jag ska börja med min sedvanliga viktväktardiet kommer att bli besvikna men när de möter en gladare och mer avslappnad Maria så kanske det visar sig vara värt det.